Tala om behovligt wakeup call!
Hade en underbar helg med syrran, kusinen och faster! Vi hittade pa massa kul, pratade, at och drack och tog det lungt. Riktigt mysigt! Pa sondagen nar de akt sa hade Mr Bond och jag ett litet snack. Det ar svart att hela tiden fa forhallandet att fungera optimalt nar vi knappt ses och nar vi val ses sa ar det en massa andra manniskor med. Vi brukar losa de flesta konflikter men det tar ju sjalvklart pa oss bada. MEN en sak ar saker, vi alskar i alla fall varandra valdigt mycket!
Mr Bond var tvungen att ga in pa kontoret pa sondags eftermiddagen och jag foljde honom dit. Nar vi kom till Waterloo bridge sa var den avstangd for biltrafik. Det visade sig att en taxi kort pa en person.....som lag pa gatan insvept i ett vitt lakan, en sko vid sidan och nagra blodiga trasor! Usch, det var inte alls kul att se och jag har svart att slappa det. Att veta att det finns en familj och vanner som idag sorjer! Dock blev det ett rejalt wakeup call for mig! Jag har gnallt och inte kant mig nojd den sista tiden. Inte trivts och undrat vad jag har for roll har i varlden. Det ar inte kul att kanna sa men olyckan fick mig att tanka om. Jag ska kanske bara vara glad for att jag ar har, att jag kan ga, springa, leka, sitta, prata, bara finnas till! Jag ska fran och med nu NJUTA av mitt liv, av mina vanner, av min familj och mest av allt av Mr BOND!
måndag 29 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
vilken tankeställare Ja man tar allt för mycket förgivet Och allt för många Sina älskade vänner, Kärleken, familjen! och inte minst sig själv och sin egen hälsa!
Det ar egentligen synd att man ska behova bli pamind, men bra att man da iaf tar tillvara pa det :-)
Så sant som det är sagt. Man tappar lätt fokus därborta i the big smoke... Krama Bond ordentligt!
Skicka en kommentar