söndag 11 januari 2009

Morgonpass i frostigt London

Vaknade och kande mig pigg och tassade upp for att inte vacka Mr Bond. Drog pa mig traningskladerna och gav mig ut pa en fartig loprunda. Redan vid forsta steget kande jag att det har skulle allt bli kampigt! Kroppen kandes tung och ville inte alls vara med. Konstigt for pa insidan var jag pigg och redo for lite action! Bestamde mig redan innan att springa Blackfriars bridge till Vauxhall. och hem Tror att det ar ca 8 -9 km. Trampade pa bra och lyckades halla hyfsad fart kandes det som. Fick in lite okningar har och var ocksa. Nar jag sedan kom hem kande jag mig nojd och passet kandes bra. Nar jag sedan tittade pa min pulsklocka fick jag en CHOCK!! Min maxpuls under passet lag pa 212! Jag har aldrig gjort ett maxpuls test men varit uppe i 198 nagra ganger (kommer faktiskt inte ihag om jag legat annu hogre). Har chansat pa att jag har ca 210 i maxpuls. Borde kanske gora ett ordentligt test. Maste aven testa om min vilopuls, den borde definitivt ha sjunkt. Men ater till dagens fenomen. Eftersom jag inte upplevde passet SA tufft under nagon stund sa kan jag bara se tva anledningar till vad som hande: Antingen spelade klockan mig ett spratt eller sa haller jag pa att bli sjuk. Dock kanner jag mig inte alls krass. Kroppen visserligen lite seg men inget annat. Ska nog springa samma stracka i morgon och forsoka halla samma tempo, blir intressant.

Inga kommentarer: