När man börjar från botten i Zell am See så är de närmsta två nedfarterna svarta. Inte helt lyckat när man ska gå uppför. Den ena svarta har en blå slinga som ringlar sig runt och den hoppade jag på efter ett tappert försök uppför den svarta. Det gick hyfsat bra tills jag kom till första hänget (ungefär överst på bilden ovan, ser dock inte så brant ut där men det var det det kan jag lova!). Där blev jag helt plötsligt höjdrädd . Kände mig väldigt utsatt när jag stod mitt i branten och ville upp medan skidorna ville ner...Riktigt läskig känsla. Konstigt för annars har jag inga problem att susa ner i full fart eller att stanna mitt i backen, fast det blir ju till viss del en annan vinkel. Så efter det gav jag mig in på de blå istället varvat med röda pister.
Efter ungefär hälften var det dags för en liten chokladpaus, stoppade i mig en Mars och drack en massa vatten, sen var det bara att fortsätta uppåt. (Hade tagit på mig det mest färgglada jag hade för att synas i backen men var tvungen att plocka av mig jackan när jag kom ut i solen)
Efter en röd backe sista biten så kom jag till slut upp, vrålhungrig! Då var det en ganska vacker syn när restaurangen dök upp!
Varm choklad med grädde och sedan en kaisersmarrn blev det. God var den men tyvärr hade de stoppat ner den i fritösen tror jag och det är inte jätte mumma!! Men ner slank den mer än gärna Tyvärr har jag märkt att min kropp har lite svårt att ta till sig maten om jag äter direkt efter att jag tränat, och värre blir det om jag då är hungrig och äter super fort. Borde ju lärt mig det snart tycker jag....
Sen satt jag en stund och bara njöt av solen och den fina utsikten. Får passa på, en dag kvar sen så åker jag tillbaka till London, buhu...eller på ett sätt ska det bli skönt att komma "hem". Har även en sak att berätta men det tar jag när allt har fallit på plats :-)
2 kommentarer:
ja du här sitter man och bara suktar. vad sjukt vackert det ser ut!!! och jag måste verkligen testa stighudar. så cooolt.
Hej du vansinniga hurtbulle!
Som vanlig får man dåligt samvete över sin egen lathet när man läser din blogg... och detta trots att jag är nyligen hemkommen (för fem timmar sedan) efter 2 veckors kitesurfing på Guadeloupe. Men ändå! Det har ju inte direkt fört mig närmare en bättre prestation på Tjejvasan.
Guadeloupe var dock heaven on earth. Grymt vackert och makalös surfing! Riktigt härtigt att launcha kiten på en liten ö med palmer och kritvit sandstrand, och sen ge sig ut på det turkos/gröna havet som för övrigt har en temperatur på 28 grader. Yiiieha!
Coolt att du testar randonné, låter sjukt jobbigt men jag kan tänka mig att det är mödan värt när man väl är uppe på toppen! Keep up that good spirit of yours!
Massor med kramar, Anniela
Skicka en kommentar