Goteborgsvarvet avklarat!

Da har jag sprungit min forsta halvmaraton och jag overlevde och njot till och med av det!

Dagen var en enda lang vantan. Jag hamtade Mr Bond pa Save flygplats pa morgonen och sen slappade vi hemma hos mamma och pappa. Eller han slappade och jag irrade mest omkring oroandes for att min mage skulle fa fnatt under sjalva loppet. Jag springer ju mest pa morgonen och visste inte hur magen skulle reagera efter en massa mat. At grot med appelmos och sedan pyttipanna. Det visade sig vara kalas. Forsta 2 km hade jag hicka och jag trodde att det skulle overga i hall men efter (ursakta arligheten) en rap sa slappte det och jag kunde borja fokusera pa lopningen. Njot nar jag sprang genom Majorna, massor av manniskor och uppfor bron kandes benen frascha och pulsen stannade lagt. Kom in i en fin lunk och sprang med ett leende pa lapparna. Lindholmssidan var ganska trakig faktiskt, det var liksom bara att beta av. Dock njot jag fortfarande. Nar jag precis skulle ta mig uppfor Gotaalvbron hor jag nagon ropa MIA MIA och da ser jag mamma med kameran i hogsta hugg och sedan hor jag MIA MIA igen och ser pappa viftandes pa andra sidan. Tala om att fa en rejal energiboost. Energidryck slang dig i vaggen! Drack faktiskt bara vatten hela vagen. Sma klunkar och sa tog jag tva energitabletter pa slutet. Men ater till bron.... Full fart upp var det, passerad en hel del trottisar. Avenyn var trakig for jag ville bara upp och runda och ner till Valand for dar visste jag att girlsen stod. Jag fick ropat till dem och aven har fick jag en liten extra boost. Jag hade sagt till mig sjalv att ta det lungt de forsta 10 km och sedan borja oka lite vilket jag gjorde. Nar jag sprang forbi Valand la jag i en vaxel till, eller kanske inte direkt men det kandes som det aven om tempot inte okades direkt. Sen var det Ovre husargatan och jag visste att syrran stod vid Psykologen och nar jag kom dit sa fick jag en sista kick. Hade inte hangt med pa skyltarna sa jag visste inte exakt hur langt jag hade kvar men kande att jag vagade borja pressa pa. Insag att jag kunde sla mitt officiella mal pa 2h! Nar jag sedan kom over sista bron insag jag att jag faktiskt hade chans att fixa aven det innoficiella maltiden pa 1.50! Sista kronet upp och jag insag att nu jaklar och borjade spurta for att komma under 1.50 vilket jag ocksa gjorde! Kom in pa 1.49.25 och visst var jag trott men jag var inte helt slut/dod utan jag njot faktiskt hela vagen!

En kexchoklad och kanelgifflar och gott och blandat med blabarsoppa tillsammans med Mr Bond, mamma och pappa och min kollega som kom in lite efter mig var perfekt nedvarvning! Sen bar det hem till syrran for dusch och sedan till girlsen for melodifestival, PIZZA (den sag jag framfor mig hela loppet....) och skumpa saklart! Det var ganska skont att sedan fa krypa ner kl 2 pa natten!

Nasta ar blir det definitivt en repris, dock annan tid hoppas jag! Har definitivt fatt mersmak!