Det finns anglar trots allt!

Sista dagarna har varit de varsta i hela mitt liv! Lilla sota goa Fritchen blev pakord pa ett overgangsstalle och har legat, ligger i koma. Vi fick precis besked att hon kommer att overleva!! Det kommer att bli en lang resa tillbaka men jag kanner ingen som har sa manga vanner runt sig som kommer att ge hela familjen allt sitt stod!

Hon ar verkligen en riktig angel som vi har till lans har med det var inte tid att slappa taget annu! Jag har bett och bett och samtidigt insett att det finns ingen "mening" eller "ode" utan olyckor sker! Punkt slut! Och det finns bara en sanning och det ar att det ar fruktansvart tragiskt for alla inblandade! Man kan bara hoppas och be och finnas och leva! Jag har haft pa mig ett armband som jag fick av dem, intalade mig att om jag har det pa mig sa kommer allt ga bra! Nu kan jag ta av det for nu finns hoppet dar igen!!

Ar fortfarande chockad och har varit helt bedovad och gratit floder konstant vilket har varit ganska jobbigt pa jobbet men de har varit valdigt stottande vilket kants skont. Nu ser jag fram emot att fa aka hem till Sverige i helgen och vara med mina nara och kara. Dock hade jag ju helst av allt velat aka ner till staden vid havet och bara vara nara....aven om de inte ar dar just nu!

Om nu nagon laser detta sa se till att du hor av dig till nagon van som du tycker om som du inte prata med pa lange!

KRAM